ourlivesinwords

Allt började med att det var tänkt att jag och två andra killar i min parallellklass skulle hålla en idrottslektion. De sa till mig att de hoppades att jag skulle kunna höja deras betyg (!) I allafall, jag sökte upp dem på en arbetstid nån dag innan och bestämde vad var och en skulle göra. Det blev så att de skulle ta hand om varsin punkt i programmet och jag om musiken, upplägget och allt därtill. De var alltså tvungna att bara göra en sak. Att skriva ihop hur de skulle säga det, så att vi var bra förberedda.

Och igår då då, dagen var inne, vi skulle hålla vår lektion. På min lunchrast som är innan deras går jag och söker upp dem för att fråga om de har gjort den enda grej de skulle, och har de gjort de? Nix...

Jag blir lite irreterad, men de har ju fortfarande tid att göra det på deras lunchrast som är om en timme och håller på i en timme.

Så, fine. De gör den på lunchrasten.

Inget mer med det, utan jag går och äter och sen går in på min spanskalektion. Vår spanska lärare är inte den som accepterar att man kommer försent eller stör på lektionen, så när det sedan knackar på dörren och en av killarna som jag ska hålla lektionen med kommer in och ber mig komma ut, blir hon inte särskilt glad..

Jag går ut, och ger han en frågande blick.

- Ehhmm... Jo, du, jag undrar... kan du skriva mina stödord till den punkten jag ska ha? (!!!!)

Jag tänker: Vaah?? Den enda sak du ska göra och du ber mig göra den också, som om jag inte gjort allt annat i det här projektet!! Vafaaan!! Jag har gjort allt annat och du ber mig göra din enda grej också?? Dessutom stör du på min lektion med (vår spanskalärare)!!

Nej usch va sur jag blev, men vad tror ni jag sa?

- Uhhmm.. asso jag har lektion nu, så nej, jag kan inte. Och förresten var det ju egentligen du som skulle göra det. säger jag, innan jag (korkat nog) snabbt tillägger:

- Men asso om jag inte skulle ha haft lektion så skulle jag kunna ha hjälpt dig.

Han tittar på mig, säger okej, skit i det då, och går iväg..!! hfgdfkghsdfvd!!!

Usch, och självklart blir lektionen ett helt kaosartart naturfenomen, då ingen av killarna gör deras uppgifter, eleverna blir galna och hjälplärarna sitter och garvar..

Asso, jag försökte fixa det genom att sätta in nya regler (på de punkter som killarna egentligen skuklle ha gjort) men de var helt enkelt för uppjagade...

Jag satt kvar och väntade i omklädningsrummet efetråt, jag ville inte träffa nån av de andra eleverna..

Ringde till Johanna, som precis precis gått från skolan och var snäll och mötte upp mig... och vad gjorde jag? Jag började störtgrina! Jag grät och grät och hasplade ur mig en väldigt dålig förklaring om vad som hade hänt. Johanna bara lyssnade och lyssnade och då och då stannade hon upp och gav mig en kram <3

Jag vet inte om hon fattade så mycket av det jag försökte säga men hon var där och lyssnade utan att avbryta hela tiden <3 Tack så jättemycket sötnos, det behövde jag verkligen <3

Kom hem, mamma frågade hur min dag varit och jag började gråta igen..

var för trött för att gå på träningen så jag skippade den och var hemma istället, superdag verkligen..

Pussar Linda